I den allra, allra första skira grönskan, här uppe i Jämtland, går jag som en lycklig ko och betar maskrosblad på ängen... Galet vackert är det, med pyttesmå blad på Björken, Syrenen och på mina älskade Rönnar.... Visst är vintern lång, mörk och kall här, men när denna ljuva årstid kommer och allt vaknar till liv så är mörkret redan glömt - nu kommer LJUSET!
Även själsligt, går de flesta av oss in i en annan (års-) tid nu... kreativiteten flödar, det mesta känns lätt och målen verkar nära, inom räckhåll... Jag tackar Gudinnan för denna energi, och jag tackar för allt livet så rikligt ger, där mina sinnen får använda sin fulla potential... att se, höra, känna, smaka och förnimma livet... utveckling, kärleksfulla möten.. Tacksamhet, till och med för en avbiten visdomstand... jag blev tvungen att stanna upp och känna efter.. därför kunde jag beta maskrosblad på ängen... Ja LJUSET får de mest triviala ting att framstå som meningsfulla! HO!
