Tacksamhet

Att få uppleva skog, djurliv och allt som finns inom dessa ramar ... utan el, utan vatten & avlopp men med vidunderlig natur och björnspillning utanför stugknuten.... det är sann lycka för mig.
Tacksamhet, för denna möjlighet, Tacksamhet, för denna rikedom.
Skotten och jag kom nyss hem från underbar vistelse i kraftfulla marker, med besök från både djur och andeväsen. Starka ceremonier, resor och visioner... Shaman-kvinnor sida vid sida...
Många drömmer om lyxkryssningar i Karibien, flådiga hotell i Las Vegas, shoppingresor till världsmetropoler... jag längtar oftast bara till skogen, fjället... eller; visst lockar resan men då till andra länders vildmark... Är jag en tråkig figur? Ja utan tvivel! Men samtidigt oförskämt lycklig.....

Den Nya Tiden - vägen dit.

Vi går mot en ny era i vår historia, en ny tid. Bekant för de flesta, via t ex Hopi indianernas profetior, analyser fram och baklänges kring Mayakalendern, vår fornnordiska saga om Ragnarök med mera. Det handlar om en process, inte något som sker över en natt. ( även om diverse talare och Hollywoods filmindustri gärna målar upp ett snabbt och synnerligen meningslöst, negativt förlopp..) Där Universum/Gudinnan/ja vad man väljer att kalla det, försöker få oss att stegvis kliva in i denna nya tid... försöker förmå oss att utvecklas MED den, inte emot.. Upplysningens tid kanske? I denna tid, denna process fram mot den nya eran, är det meningen att människan ska förstå orsak och verkan och hur vårt sätt att leva ofta går stick i stäv mot vad som vore en optimal livsstil med andlig utveckling och sunt förnuft.. Den nya tid som kommer, kommer inte som ett straff.. den kommer som en nödvändig del i vår utveckling, och som en absolut förutsättning för att vår planet ska överleva.. och vi med Henne.
Och kanske är det därför vi nu upplever naturkatastrofer som trädda på ett snöre; fruktansvärda händelser som sliter nationer i bitar och ödelägger så många människors liv.. tar så många liv..
Det är dags att vi vaknar och inser; att detta är vårt verk. Så länge vi har haft förmågan, så har vi som art plundrat, våldfört oss på, och på alla tänkbara sätt utnyttjat och skändat vår Moder Jord... Vi tömmer Hennes kropp på olja, uran, mineraler... borrar djupa hål, spränger Henne i bitar.. Och ger tillbaka gifter, berövar Henne regnskogar... dämmer upp Hennes forsar.. dödar Hennes hav...
Tålmodigt, tålmodigt har Hon accepterat detta. Som en mamma med ett trotsigt barn har Hon stilla försökt finna harmoni i all förödelse. På sitt sätt, har Hon försökt få oss att förstå - med små medel har Hon försökt korrigera vårt "barnsliga" beteende (inombords har Hon säkert suckat djupt och längtat till den dag vi blir vuxna..).... nu har tiden gått, och Hon inser att vi människor, som art, nu ÄR vuxna !!! Men fortfarande vägrar vi ta ansvar, fortfarande agerar vi blint...
... så nu ruskar Hon sig, vrider sig, nu har Hon fått nog! Nu är Hon en trött mamma, en mamma som alltför länge närt sina bortskämda barn... Nu är det dags för oss, Hennes barn, att växa upp! Och DÅ först, när vi förstått detta, är vi beredda att gå in i den nya tiden....
Att utvecklas (även andligt), handlar till stor del om att inse att vi alla bär ett ansvar. Mitt liv, är mitt ansvar. Men mitt liv, hänger också ihop med ditt liv, och ditt, och ditt, och ditt, och ditt..... och allt liv är beroende av Moder Jords liv... dör Hon, ja då spelar det ingen roll hur mycket jag har samlat eller vilken karriär jag gjort..eller om jag har blivit kändis...eller vilken bil jag kör... så enkelt är det. Att ta ansvar, är att välja livet.. för allt och alla på denna planet. När vi helar Moder jord, när vi älskar och tar ansvar över Henne - då älskar vi och tar ansvar över oss själva och allt/alla runtomkring oss med.
Välkommen in i den nya tiden!!

Prästinnan.

Jag går en utbildning till Prästinna i England.
En stark och utvecklande utbildning, med tydliga målbilder... det är vid the Goddess Temple i Glastonbury/Avalon jag gör denna treåriga utbildning, där jag såsmåningom blir Priestess of Avalon.. Jag är oerhört glad att få förmånen till detta; jag tror att vår (andliga) utveckling på denna jord gör att vi kommer att behöva fler och fler präster/prästinnor som utifrån olika bakgrund/traditioner ska verka utåt i ceremoniella såväl som privata sammanhang.. vi går mot en framtid där religioner inte behöver vara så starkt definierade och där vi möter varandra med mer respekt och är ödmjuka inför att vi kan ha olika stigar att vandra.. där vi för att skapa balans jobbar mer på ett energiplan, och där just det ceremoniella för oss samman .. där vi möts för att vi delar samma önskan, om att få leva i andlig harmoni och jämnvikt på alla plan... och där någonstans, kommer höjandet av Gudinne-energierna fram och mitt och många andras kall att bli Prästinna.
Allt detta är ju, för mig i alla fall, lätt att ta till sig, lätt att förstå... och ändå; ofta möts jag av totalt oförstående när jag försöker förklara detta.. (och jag svarar då bara på frågor, jag är inte alls ute och missionerar...) Men just detta har jag funderat på; de flesta kan utan att tveka ta till sig kunskap om religioner från olika håll, olika traditioner och sedvänjor håller många av oss intresserade (även om det inte är något vi själva skulle utöva) och de allra flesta av oss är fullt kapabla att sätta oss in i olika världsbilder. MEN; då det kommer till detta så blir många förvirrade tror jag, eftersom epitetet Prästinna låter väldigt likt kyrkans Präst.. men ändå inte... och dessutom är jag inte formellt bunden till någon religion... jag är alls inte emot kristendom.. eller andra religioner.. och som grädde på moset så tror jag även att i jämställdhetsfrågan kommer kvinnan och mannen aldrig att kunna bli just jämställda om inte den balansen också finns på ett andligt plan ... dvs att Gudinnan blir lika erkänd som de manliga Gudar vi har... Men det kommer en tid, då balans inträtt och harmoni råder.
Då Gudinnan ( i varje kvinna ) återtagit sin kraft. Ho!!

Moder Jord vaknar och gäspar högt i Jämtland..

... att få bo i vacker natur, fjällnära och med skogen och sjön inpå knuten nästan, är i sanning en rikedom för mig.. Här uppe har vi "riktiga" årstider, ( som jag brukar tänka de iskalla vintermornar då väckarklockan ringer och termometern visar -30 eller kallare..) och nu då VÅREN verkligen är här, ja då vaknar hela livet känns det som!! Kanske är det därför jag nu känner så stark lust att skapa denna blogg, som en förlängning av hemsidan , där många små och stora tankar får chansen att komma fram? Lusten kom sent igår, då jag på kvällen satt uppkrupen i min soffa och behagfullt borrade ner nosen i min hunds nacke... drog ett djupt andetag och kände en rutten doft av fågelbajs och annat... insåg att hon nog inte blev helt ren efter sin kvällsdusch..
Vi hade haft en vidunderlig eftermiddagspromenad delvis i sjönära skog, där hon stolt kom skuttande och visade t ex fågelvingar hon funnit och glatt tuggade på, ruttna ej identifierade klumpar likaså samt förnöjt rullade i ankbajs och lera där det bjöds....samtidigt gick jag runt och hälsade välkommen, välkommen kära markvättar och annat efter snöns hårda grepp..
..med nosen inne i hennes sträva päls; tekoppen vid min sida, så insåg jag att detta var ett ögonblick av RIKEDOM: Att mätt och nöjd, frisk och boendes i fantastiska omgivningar få spendera sin fredagskväll med en illaluktande liten hund och samtidigt veta; att det är själva Våren och Moder Jord som doftar... att få promenera på Hennes jord/Hennes kropp och veta att alla dessa väsen, all denna visdom finns tillgänglig för den som vill ta del av den.. Jaa... det är en skatt.
Jag ska ta med mig trumma och skrivblock ut i dag, och så hoppas jag på budskap eller dialog..
KraxFlax från Korpstjärna ( och terriern Vera )