Förflytta, Omvandla, Utveckla...

Livet är en spännande resa; och att tillitsfullt följa med i transformationens vågor kan föra oss längre än om vi försöker styra för mycket själva... har jag väldigt påtagligt upptäckt.. Mitt i all smärta som denna process skapar, så frigörs massor av Kraft också, massor av nya infallsvinklar och möjligheter. Utan denna process, skulle jag inte idag glädjestrålande säja: Ravenstar flyttar till nya lokaler i December!!!
Lokaler; som är större, som ger möjlighet att låta delar av min gamla Butik Talisman resa sig som fågel Fenix i ny skepnad, lokaler vägg i vägg med min ny-gamla hantverks studio... lokaler som medger omvandlig, utveckling, av verksamheten där jag kan ha öppet hus och öppna tempelkvällar utan problem... Ja Gudinnan är i sanning vis då Hon drar i sina trådar; jag skulle aldrig ha klivit in i denna ljuvliga förflyttning utan Hennes ( bitvis bryska ) fingervisning... min tacksamhet är STOR; min Kärlek är ännu större.. Tack.
Bilder och fortlöpande rapporter kommer snart.... Ho.

( foto från gamla Butik Talisman )

Runt, runt i Kerridwens kittel... och upp på andra sidan igen

..Eller; jag har transformerats genom Hel´s kraft, genom Hennes balanserande energi av död och återfödelse... för att i detta nu vara på väg in i nästa fas; Skade´s stillhet klarhet och insikt... Den vita snön som lagt sig här nu, kyler ner och låter känslorna vila.. stilla, stilla viskar Hon till mig; var stilla nu så ser du hela bilden...
Att vila i Gudinnans famn låter mysigt, men det är också en resa genom tillit, genom utveckling och genom klarsyn. De förändringar som är påbörjade, är fortfarande i process; nu är det bara att mjukt flyta med och lyssna..
Det blev väldigt påtagligt också i Samhain-helgen då Ravenstar´s Prästinnaskola Frejas Döttrar startade! En underbar cirkel av kvinnor växte fram under helgen, och de genomgick också Hel´s transformerande kraft genom övningar, ceremonier och trumresor med mera.. denna transformation har nu pågått i 2 veckor för dem alla, och nu börjar den plana ut i stillhet och visdom för hela gruppen, hela cirkeln av Systrar.. så otroligt vackert att få förtroendet att beskåda, vara delaktig i för min egen del.. och bekräftelse direkt; MIN transformation är inte alls unik; den pågår runt mig, angår faktiskt de allra flesta av oss..
Jag är oerhört stolt över mina underbara deltagare i Prästinnaskolan, den allra första årsgruppen som modigt går rakt in i utvecklingen, som följer Gudinnan med kärlek och tillit... Nästa träff är Yule-helgen, ska bli fint att se cirkeln samlad igen, och se vad allas vår gemensamma resa då har nått för destination!
Kärlek och Balans. Ho.

( bilden är från en favoritkonstnär Hannah Willow http://www.hannahwillow.com/ )

Resan fortgår stilla...

... att endast följa känslan, hjärtat och den impuls detta ger tanken.. utan att ge sig in på logik och alla "tänk om"- argument.... utan att titta alltför mycket på hur detta påverkar omgivningen.. att faktiskt utgå från sitt eget inre, endast det innersta Jaget, och bara andas här och nu.... utan att titta särskilt många steg framåt, men inte heller fastna i det som varit... att bara stå i stillhet, klarhet, med nyfiken förundrad blick...
....är en transformativ resa i tillitens tecken jag fullt ut aldrig gjort tidigare..
Och nu är jag inne i den.. Gudinnan håller mig i sin famn, och jag vet att allt som händer nu är rätt och riktigt. Även om jag inte vet exakt vart det bär så vet jag att jag landar just där jag ska, i Harmoni och Kärlek.

Följ din egen stig... om du vågar..

Att be om råd, be om hjälp kraft och styrka.. be för fred och harmoni, be för än det ena än det andra... allt det ligger inom Bönen oavsett om man riktar sig till en specifik Gud/Gudinna eller "bara" till Universums allomfattande kraft..

Men hur är det egentligen, när vi ber om saker för egen del? Min erfarenhet, både när det handlar om mig själv och om mina klienter, vänner samt andra bekanta, är att när vi får svar på våra böner vågar vi ofta inte ta till oss dem! Att be är en sak - att ta emot råden/kraften/härligheten är en helt annan...
Både de "jobbiga" svaren, men även vår skörd och belöning backar vi ofta för... av rädsla för förändringar...

Jag har ofta bett Gudinnan om konkreta råd hur jag på bästa sätt kan vandra Hennes väg, hur jag på bästa sätt kan utvecklas och gå ännu djupare in i min andliga resa... så kommer då plötsligt svar och hänvisningar från Henne ... hur just jag kan följa min egen stig, hur jag kan välja att vandra i skönhet...
... och hela marken tycks rista under mina fötter. Inser att jag gått i den vanligaste av transformativa "fallgropar"; tänk på vad du ber om - eftersom du kommer att få det...

...såå, nu kavlar jag upp ärmarna och banar väg på min alldeles egna, underbara med samtidigt lite skrämmande/spännande stig... för jag väljer att utvecklas och fortsätta bygga min egen framtid. Det är mitt val - vad är ditt?

Det kärleksfulla Nätet växer och omfamnar vår Moder Jord...

Jag blir varm, euforisk, glad och rörd på samma gång då jag ser hur Gudinnan vaknar upp mer och mer, och precis överallt känns det som... mycket av det jag ser, ser jag via den tekniska världen som Facebook, olika bloggar, forum och hemsidor. Och det kan man ju rynka på nosen åt om man vill - men man kan också se det som Den Nya Tidens sätt att skapa dessa nätverk, så länge vi nu kan lita till tekniken.. (det kommer en dag då Nätet som knyter ihop våra energikroppar och Nätet som knyter ihop våra Hjärtetrådar är så starkt att tekniken spelat ut sin roll... då vi ändå alltid är i kontakt med varann ..)
Men just idag, gläds jag och fylls på med Kärlek då jag ser Gudinnans Kraft och hur vi tillsammans arbetar för en framtid i Balans...
Ikväll har vi det sista planeringsmötet för Gudinneföreningen VanaDis ( oj oj vilken långdragen resa det blev... ;-) och f o m i morgon är alla som delar våra värderingar VARMT VÄLKOMNA till föreningen!!
Hemsida har vi ej, men e-post lista och Facebook sida, http://www.facebook.com/home.php?#!/pages/Gudinneforeningen-VanaDis/145255602168833?ref=ts , så all information kring träffar och annat kan spridas. Medlemmar söker vi över hela landet, eftersom vi i föreningen vill skapa levande nätverk och samarbeten...
ja, just så som jag skrev i texten ovan, så växer vårt Nät påtagligt från alla håll nu... denna förening är antagligen inte den enda som nu ser dagens ljus - jag är säker på att fler finns med ungefär samma inriktning, och bara väntar på att få vakna!

Gudinneföreningen VanaDis

Vår förening har tagit nästa steg.. fått sitt namn och stadgar, fått en vidare planering med ceremonier, inspirationskvällar, resor och mycket annat på på agendan. Nu öppnar vi strax dörrarna för allmänheten och hoppas på nätverk över hela landet, med stödmedlemmar och samarbeten med Gudinneorienterade grupper på andra orter.
Namnet vi valde, VanaDis, är Frejas namn. Hon; som är den största och den högsta här hos oss... Gudinnan som faktiskt i en aspekt ÄR vår gröna Jord; Nerthus. Namnet kom naturligt eftersom flera av oss känner Hennes närvaro mycket starkt, och vi alla i gruppen ville spegla att vi i första hand gräver där vi står - att vi vill utveckla starkare kontakt med våra nordiska Gudinnor... ( Även om alla Gudinnor är olika ansikten för Den Enda ) I föreningen ska vi arbeta med Moder Jord, och med de yttre resp. de inre Gudinnorna... det vill säja; söka oss till Gudinnans Kraft och lyfta Gudinnan i varje Kvinna!
Fortsättning följer.... Ho.

En Gudinneförening föds!

Är det inte magiskt så säj; en alldeles ny, löftesrik och spännande förening kring Gudinnan och Gudinnetro har fötts i Jämtland!? Ljuset skall komma från norr som bekant; och detta är Skandinaviens/Skades hjärtchakra dessutom... i Den Nya Tiden råder Kärleken, och Balansen ... Gudinnan har under en tid mer och mer högljutt påpekat att det är dags nu; att vi samlas i cirkeln och hjälper varann växa under Hennes omsorg.. att vi stärker varann och ärar det Kvinnligt Gudinnerliga i oss alla, såväl Kvinnor som Män...
När allt landat, skall jag raskt skriva mer om nämnda förening, dess stadgar, och hur man gör för att få ta del av de ljuva energierna (oavsett var i landet man befinner sig)
Och som grädde på moset, startar en Prästinnaskola i Ravenstars regi i Samhain-tid; Frejas Döttrar som utbildar Naturens Prästinnor!!
Livet är gott att leva!!!!!!!HO.

Ljuset

I den allra, allra första skira grönskan, här uppe i Jämtland, går jag som en lycklig ko och betar maskrosblad på ängen... Galet vackert är det, med pyttesmå blad på Björken, Syrenen och på mina älskade Rönnar.... Visst är vintern lång, mörk och kall här, men när denna ljuva årstid kommer och allt vaknar till liv så är mörkret redan glömt - nu kommer LJUSET!
Även själsligt, går de flesta av oss in i en annan (års-) tid nu... kreativiteten flödar, det mesta känns lätt och målen verkar nära, inom räckhåll... Jag tackar Gudinnan för denna energi, och jag tackar för allt livet så rikligt ger, där mina sinnen får använda sin fulla potential... att se, höra, känna, smaka och förnimma livet... utveckling, kärleksfulla möten.. Tacksamhet, till och med för en avbiten visdomstand... jag blev tvungen att stanna upp och känna efter.. därför kunde jag beta maskrosblad på ängen... Ja LJUSET får de mest triviala ting att framstå som meningsfulla! HO!

Tacksamhet

Att få uppleva skog, djurliv och allt som finns inom dessa ramar ... utan el, utan vatten & avlopp men med vidunderlig natur och björnspillning utanför stugknuten.... det är sann lycka för mig.
Tacksamhet, för denna möjlighet, Tacksamhet, för denna rikedom.
Skotten och jag kom nyss hem från underbar vistelse i kraftfulla marker, med besök från både djur och andeväsen. Starka ceremonier, resor och visioner... Shaman-kvinnor sida vid sida...
Många drömmer om lyxkryssningar i Karibien, flådiga hotell i Las Vegas, shoppingresor till världsmetropoler... jag längtar oftast bara till skogen, fjället... eller; visst lockar resan men då till andra länders vildmark... Är jag en tråkig figur? Ja utan tvivel! Men samtidigt oförskämt lycklig.....

Den Nya Tiden - vägen dit.

Vi går mot en ny era i vår historia, en ny tid. Bekant för de flesta, via t ex Hopi indianernas profetior, analyser fram och baklänges kring Mayakalendern, vår fornnordiska saga om Ragnarök med mera. Det handlar om en process, inte något som sker över en natt. ( även om diverse talare och Hollywoods filmindustri gärna målar upp ett snabbt och synnerligen meningslöst, negativt förlopp..) Där Universum/Gudinnan/ja vad man väljer att kalla det, försöker få oss att stegvis kliva in i denna nya tid... försöker förmå oss att utvecklas MED den, inte emot.. Upplysningens tid kanske? I denna tid, denna process fram mot den nya eran, är det meningen att människan ska förstå orsak och verkan och hur vårt sätt att leva ofta går stick i stäv mot vad som vore en optimal livsstil med andlig utveckling och sunt förnuft.. Den nya tid som kommer, kommer inte som ett straff.. den kommer som en nödvändig del i vår utveckling, och som en absolut förutsättning för att vår planet ska överleva.. och vi med Henne.
Och kanske är det därför vi nu upplever naturkatastrofer som trädda på ett snöre; fruktansvärda händelser som sliter nationer i bitar och ödelägger så många människors liv.. tar så många liv..
Det är dags att vi vaknar och inser; att detta är vårt verk. Så länge vi har haft förmågan, så har vi som art plundrat, våldfört oss på, och på alla tänkbara sätt utnyttjat och skändat vår Moder Jord... Vi tömmer Hennes kropp på olja, uran, mineraler... borrar djupa hål, spränger Henne i bitar.. Och ger tillbaka gifter, berövar Henne regnskogar... dämmer upp Hennes forsar.. dödar Hennes hav...
Tålmodigt, tålmodigt har Hon accepterat detta. Som en mamma med ett trotsigt barn har Hon stilla försökt finna harmoni i all förödelse. På sitt sätt, har Hon försökt få oss att förstå - med små medel har Hon försökt korrigera vårt "barnsliga" beteende (inombords har Hon säkert suckat djupt och längtat till den dag vi blir vuxna..).... nu har tiden gått, och Hon inser att vi människor, som art, nu ÄR vuxna !!! Men fortfarande vägrar vi ta ansvar, fortfarande agerar vi blint...
... så nu ruskar Hon sig, vrider sig, nu har Hon fått nog! Nu är Hon en trött mamma, en mamma som alltför länge närt sina bortskämda barn... Nu är det dags för oss, Hennes barn, att växa upp! Och DÅ först, när vi förstått detta, är vi beredda att gå in i den nya tiden....
Att utvecklas (även andligt), handlar till stor del om att inse att vi alla bär ett ansvar. Mitt liv, är mitt ansvar. Men mitt liv, hänger också ihop med ditt liv, och ditt, och ditt, och ditt, och ditt..... och allt liv är beroende av Moder Jords liv... dör Hon, ja då spelar det ingen roll hur mycket jag har samlat eller vilken karriär jag gjort..eller om jag har blivit kändis...eller vilken bil jag kör... så enkelt är det. Att ta ansvar, är att välja livet.. för allt och alla på denna planet. När vi helar Moder jord, när vi älskar och tar ansvar över Henne - då älskar vi och tar ansvar över oss själva och allt/alla runtomkring oss med.
Välkommen in i den nya tiden!!

Prästinnan.

Jag går en utbildning till Prästinna i England.
En stark och utvecklande utbildning, med tydliga målbilder... det är vid the Goddess Temple i Glastonbury/Avalon jag gör denna treåriga utbildning, där jag såsmåningom blir Priestess of Avalon.. Jag är oerhört glad att få förmånen till detta; jag tror att vår (andliga) utveckling på denna jord gör att vi kommer att behöva fler och fler präster/prästinnor som utifrån olika bakgrund/traditioner ska verka utåt i ceremoniella såväl som privata sammanhang.. vi går mot en framtid där religioner inte behöver vara så starkt definierade och där vi möter varandra med mer respekt och är ödmjuka inför att vi kan ha olika stigar att vandra.. där vi för att skapa balans jobbar mer på ett energiplan, och där just det ceremoniella för oss samman .. där vi möts för att vi delar samma önskan, om att få leva i andlig harmoni och jämnvikt på alla plan... och där någonstans, kommer höjandet av Gudinne-energierna fram och mitt och många andras kall att bli Prästinna.
Allt detta är ju, för mig i alla fall, lätt att ta till sig, lätt att förstå... och ändå; ofta möts jag av totalt oförstående när jag försöker förklara detta.. (och jag svarar då bara på frågor, jag är inte alls ute och missionerar...) Men just detta har jag funderat på; de flesta kan utan att tveka ta till sig kunskap om religioner från olika håll, olika traditioner och sedvänjor håller många av oss intresserade (även om det inte är något vi själva skulle utöva) och de allra flesta av oss är fullt kapabla att sätta oss in i olika världsbilder. MEN; då det kommer till detta så blir många förvirrade tror jag, eftersom epitetet Prästinna låter väldigt likt kyrkans Präst.. men ändå inte... och dessutom är jag inte formellt bunden till någon religion... jag är alls inte emot kristendom.. eller andra religioner.. och som grädde på moset så tror jag även att i jämställdhetsfrågan kommer kvinnan och mannen aldrig att kunna bli just jämställda om inte den balansen också finns på ett andligt plan ... dvs att Gudinnan blir lika erkänd som de manliga Gudar vi har... Men det kommer en tid, då balans inträtt och harmoni råder.
Då Gudinnan ( i varje kvinna ) återtagit sin kraft. Ho!!

Moder Jord vaknar och gäspar högt i Jämtland..

... att få bo i vacker natur, fjällnära och med skogen och sjön inpå knuten nästan, är i sanning en rikedom för mig.. Här uppe har vi "riktiga" årstider, ( som jag brukar tänka de iskalla vintermornar då väckarklockan ringer och termometern visar -30 eller kallare..) och nu då VÅREN verkligen är här, ja då vaknar hela livet känns det som!! Kanske är det därför jag nu känner så stark lust att skapa denna blogg, som en förlängning av hemsidan , där många små och stora tankar får chansen att komma fram? Lusten kom sent igår, då jag på kvällen satt uppkrupen i min soffa och behagfullt borrade ner nosen i min hunds nacke... drog ett djupt andetag och kände en rutten doft av fågelbajs och annat... insåg att hon nog inte blev helt ren efter sin kvällsdusch..
Vi hade haft en vidunderlig eftermiddagspromenad delvis i sjönära skog, där hon stolt kom skuttande och visade t ex fågelvingar hon funnit och glatt tuggade på, ruttna ej identifierade klumpar likaså samt förnöjt rullade i ankbajs och lera där det bjöds....samtidigt gick jag runt och hälsade välkommen, välkommen kära markvättar och annat efter snöns hårda grepp..
..med nosen inne i hennes sträva päls; tekoppen vid min sida, så insåg jag att detta var ett ögonblick av RIKEDOM: Att mätt och nöjd, frisk och boendes i fantastiska omgivningar få spendera sin fredagskväll med en illaluktande liten hund och samtidigt veta; att det är själva Våren och Moder Jord som doftar... att få promenera på Hennes jord/Hennes kropp och veta att alla dessa väsen, all denna visdom finns tillgänglig för den som vill ta del av den.. Jaa... det är en skatt.
Jag ska ta med mig trumma och skrivblock ut i dag, och så hoppas jag på budskap eller dialog..
KraxFlax från Korpstjärna ( och terriern Vera )